Nattens flygtur
Det är höst och kyligt , jag ska ut på en liten promenad. Går förbi granngården och pratar en stund med min morbror som ska göra något med traktorn. Mamma och morfar är där och ska hjälpa till.
Jag blir erbjuden att åka med en bit. Ok, varför inte.
Det är höst och jag vet att det är bra utsikt från traktorn. Morbror sätter sig i maskinen och vi tre andra tar plats på utsidan. Vi rullar ner för vägen. Det är höst och alla träd har otroliga färger. Gula, orangea, röda och lönnlöven är till och med blodröda. Man ser så bra från traktorn att det verkar som om man efter en stund ser träden från ovansidan.
Lite underlig illusion kan man tycka. Sedan slutar maskinens väldiga däck att vidröra grusvägen och vi lyfter mer och mer. Jag vill fotografera träden, husen och sjöarna men vågar inte släppa taget från den flygande traktorn.
Vi passerar byar och städer. Vi tre på utsidan prata om vad vi ser och jag vågar inte släppa taget för att ta fram kameran. Efter en längre resa börjar vi sjunka ner mot marken och min morbror säger att vi förlorar höjd. På väg ner mot en strandäng tittar vi på varandra och konstaterar att det här kommer att göra ont men att det var en mycket vacker resa i alla fall. Sedan blir det svart och ett barn slår upp sina ögon sittandes i en flygplansstol. En röst hörs som berättar att det finns bekvämare sätt att resa med säkrare landningar.
Underliga drömmar jag har. Men den här var vacker och reklamig
Jag blir erbjuden att åka med en bit. Ok, varför inte.
Det är höst och jag vet att det är bra utsikt från traktorn. Morbror sätter sig i maskinen och vi tre andra tar plats på utsidan. Vi rullar ner för vägen. Det är höst och alla träd har otroliga färger. Gula, orangea, röda och lönnlöven är till och med blodröda. Man ser så bra från traktorn att det verkar som om man efter en stund ser träden från ovansidan.
Lite underlig illusion kan man tycka. Sedan slutar maskinens väldiga däck att vidröra grusvägen och vi lyfter mer och mer. Jag vill fotografera träden, husen och sjöarna men vågar inte släppa taget från den flygande traktorn.
Vi passerar byar och städer. Vi tre på utsidan prata om vad vi ser och jag vågar inte släppa taget för att ta fram kameran. Efter en längre resa börjar vi sjunka ner mot marken och min morbror säger att vi förlorar höjd. På väg ner mot en strandäng tittar vi på varandra och konstaterar att det här kommer att göra ont men att det var en mycket vacker resa i alla fall. Sedan blir det svart och ett barn slår upp sina ögon sittandes i en flygplansstol. En röst hörs som berättar att det finns bekvämare sätt att resa med säkrare landningar.
Underliga drömmar jag har. Men den här var vacker och reklamig
