1 timma extra
En mycket trevlig resa. Gillar Dublin. Gick mellan pubar, museer och kyrkor. Mumifierade djur och ostron stout.
Flög med Ryanair från Göteborg City airport, troligen en flygplats som ligger ganska högt upp på listan över landets tråkigaste. Fanns i alla fall en grill som stod ute och var lite mysig. Regnet hängde i luften och personalen förutsatte att alla i det inhängnade området var utläningar så de snackade lite skralltig engelska med mig. Den irländska varianten av engelska är snabb och i flygplanets högtalare helt jäkla omöjlig att höra/förstå. Som att flyga inne i en reklamradio. Lotteriförsöljning och reklam. Trångt men inte helt för jävligt. Strax över 2 timmar (10 min före utsatt tid dit). Tänkte ta en Saab-taxi in till stan men det blev en Lexus i stället. Ung och ganska närvös kille som körde som en galning. I Dublin är taxibilar klassade som bussar. De kör i alla fall i de filerna.
Hittade utan problem till mitt boende. Stod en australiensisk tjej i receptionen, hon tycke att 2 timmars flyg var en piss i havet och det håller jag med om i vanilga fall utan att börja jämnföra med Australien. Hård och lite kort säng men den var i alla fall bred så det gick att ligga på tvären. Mitt emot på andra sidan vägen fanns en av de pubbar som jag under det korta besöket skulle gå till flera gånger.
Hotellet låg vid en avlöpare till Tempel Bar, strax norr om slottet. Gick en massa under tiden jag var där. Blåsor av nya skor, regn och lite lätt vilsen i staden. Besökte Jamesons gamla lagerlokal, tog helt fel på tid och när de äntligen öppnade så var nästa tur en bra stund in i framtiden. Handlade en flaska whiskey och ett glas och började gå till Guinnes i stället. Det började regna och jag dök in på en filial till nationalmuseet. Gick där inne i flera timmar medans regnet föll på den gigantiska exercisplanen. Vackra saker, intressanta saker och grymt tråkiga saker.
Nästan sprang upp till baren när jag äntligen kom till Guinnes, ett kallt glas med den svarta drycken är helt underbart efter en pissig start på dagen. Tog trippens första Guinnes redan dagen innan och den smakade helt oväntat jäkligt gott i sällskap av alla fotbollstokiga.
Jag gick, tittade på saker och åt och drack gott. Köpte även te till en kompis. Har med mig en flaska Whiskey (12 årig Jameson), ett Jameson glas, 2 Gunnies glass, en tändare, en hög med bilder i kameran, nyss nämnda påse med te och lite godis. Inte en massa gröna turistsaker.
På hotellet (Bridgehouse) var det under min tid där 2 australiensika, 1 asiatisk tjej samt en indisk kille. Det är konstigt att det är lättare att förstå de som står i receptionen (den asiatiska tjejen undantaget) än Dublinborna. Men de lät trevliga i alla fall och de körde inte på mig.
Kanske de accepterade mig som lokalbefolkning. Som brukligt när jag är någonstans och inte vet var jag är så var det någon som frågade efter vägen. Tjejen stod mitt i en korsning med sin lilla blåa bil och frågade mig hur man kom till en loppmarknad. Strax efter att jag förklarat att jag var turist och inte hadde en susning så gick jag förbi ett ställe som troligen var dit hon skulle. Hoppas att hon hittade dit.
Slutligen kan jag bara säga ett svenskar är ett av de folkslag som kan stå i en timme i en gate-kö utan att klaga något större. Andra mindre luttrade folk klagar och gnäller, vi härdar ut men springer som en flock gnuer när de byter gate. Sov sött nästan hela vägen hem.
Flög med Ryanair från Göteborg City airport, troligen en flygplats som ligger ganska högt upp på listan över landets tråkigaste. Fanns i alla fall en grill som stod ute och var lite mysig. Regnet hängde i luften och personalen förutsatte att alla i det inhängnade området var utläningar så de snackade lite skralltig engelska med mig. Den irländska varianten av engelska är snabb och i flygplanets högtalare helt jäkla omöjlig att höra/förstå. Som att flyga inne i en reklamradio. Lotteriförsöljning och reklam. Trångt men inte helt för jävligt. Strax över 2 timmar (10 min före utsatt tid dit). Tänkte ta en Saab-taxi in till stan men det blev en Lexus i stället. Ung och ganska närvös kille som körde som en galning. I Dublin är taxibilar klassade som bussar. De kör i alla fall i de filerna.
Hittade utan problem till mitt boende. Stod en australiensisk tjej i receptionen, hon tycke att 2 timmars flyg var en piss i havet och det håller jag med om i vanilga fall utan att börja jämnföra med Australien. Hård och lite kort säng men den var i alla fall bred så det gick att ligga på tvären. Mitt emot på andra sidan vägen fanns en av de pubbar som jag under det korta besöket skulle gå till flera gånger.
Hotellet låg vid en avlöpare till Tempel Bar, strax norr om slottet. Gick en massa under tiden jag var där. Blåsor av nya skor, regn och lite lätt vilsen i staden. Besökte Jamesons gamla lagerlokal, tog helt fel på tid och när de äntligen öppnade så var nästa tur en bra stund in i framtiden. Handlade en flaska whiskey och ett glas och började gå till Guinnes i stället. Det började regna och jag dök in på en filial till nationalmuseet. Gick där inne i flera timmar medans regnet föll på den gigantiska exercisplanen. Vackra saker, intressanta saker och grymt tråkiga saker.
Nästan sprang upp till baren när jag äntligen kom till Guinnes, ett kallt glas med den svarta drycken är helt underbart efter en pissig start på dagen. Tog trippens första Guinnes redan dagen innan och den smakade helt oväntat jäkligt gott i sällskap av alla fotbollstokiga.
Jag gick, tittade på saker och åt och drack gott. Köpte även te till en kompis. Har med mig en flaska Whiskey (12 årig Jameson), ett Jameson glas, 2 Gunnies glass, en tändare, en hög med bilder i kameran, nyss nämnda påse med te och lite godis. Inte en massa gröna turistsaker.
På hotellet (Bridgehouse) var det under min tid där 2 australiensika, 1 asiatisk tjej samt en indisk kille. Det är konstigt att det är lättare att förstå de som står i receptionen (den asiatiska tjejen undantaget) än Dublinborna. Men de lät trevliga i alla fall och de körde inte på mig.
Kanske de accepterade mig som lokalbefolkning. Som brukligt när jag är någonstans och inte vet var jag är så var det någon som frågade efter vägen. Tjejen stod mitt i en korsning med sin lilla blåa bil och frågade mig hur man kom till en loppmarknad. Strax efter att jag förklarat att jag var turist och inte hadde en susning så gick jag förbi ett ställe som troligen var dit hon skulle. Hoppas att hon hittade dit.
Slutligen kan jag bara säga ett svenskar är ett av de folkslag som kan stå i en timme i en gate-kö utan att klaga något större. Andra mindre luttrade folk klagar och gnäller, vi härdar ut men springer som en flock gnuer när de byter gate. Sov sött nästan hela vägen hem.
