Henrik

Det är kallt, blött och visset i största allmänhet. Jobbigt med vild flykt från teamet som jag arbetar i och tågen som börjar förbereda sig för vintern genom att vara försenade. Inte mycket som glädjer. Jo var med syskon och deras respektive till morbror i fredags och åt en massa skaldjur, drack alkohol och snackade en massa. Sedan på lördag var det älg och potatisgratäng hos mor och far. Grymt trevligt var det i alla fall. Men det är över nu och vardagen är grå. Det är liksom något som gnager, tror det är höstdepp tillsammans med en massa förändringar som man snurrar tillsammans med. Allt på en gång, ryck och slit. Svarta fåglar som väller ut från arbetets tak som ett svart moln. Inte så optimistisk med andra ord nu för tiden... Men så idag när jag for hem med ett av alla usla och högljuda tåg med för få platser så dök det upp någon som fick mitt hjärta att slå något slag extra av ren glädje. Inte för vad hon sa men för hur hon va. Rödhårig, rodnande och lite charmigt förvirrad. Finns det som är vackert även nu.
Körsbärsträden blommar men det är nog snarare fel än vackert när det sker i november.