Udda och trasigt
För några dagar sedan hamnade jag framför ett tv-program med människor som var ganska udda till utseendet. Skäggiga damen, hummerflickan, dvärgar och hårdtatuerade fakirer. Udda jobb och mer eller mindre konstiga vanor. Starka och trevliga människor verkar det vara. En samling med udda bitar som inte passar in i pusslet.
Inte trasiga människor men udda. Trasiga människor är snarare de som har haft rätt förutsättningar men som gått fel på vägen. De som hamnat i rännstenen med flaskan eller de som i bitterhet sätter sig på tvären för allt som är gott och trevligt.
I bland när jag sitter på tåget kan jag råka ut för människor som verkar trasiga. Vissa pratar galna saker i sina telefoner andra berättar saker som man inte vill veta. Beter sig konstigt som om de spenderar dagen i någon form av rus. De som skriker och skäller på sin omgivning men även de som stirrar tomt framför sig, de som finns någon annanstans inuti sina egna skal av kött. Blir nästan aldrig rädd för andra människor, men jag kan bli mycket sorgsen av att se dem som är yngre än jag själv men så tydligt är på väg åt fanders. De som kommer att bli trasiga förr eller senare. Är möjligt att jag också är eller blir trasig men att jag lyckligt omedvetet sitter i mitt skal och stirrar ut i en värld som jag inte riktigt förstår.
Inte trasiga människor men udda. Trasiga människor är snarare de som har haft rätt förutsättningar men som gått fel på vägen. De som hamnat i rännstenen med flaskan eller de som i bitterhet sätter sig på tvären för allt som är gott och trevligt.
I bland när jag sitter på tåget kan jag råka ut för människor som verkar trasiga. Vissa pratar galna saker i sina telefoner andra berättar saker som man inte vill veta. Beter sig konstigt som om de spenderar dagen i någon form av rus. De som skriker och skäller på sin omgivning men även de som stirrar tomt framför sig, de som finns någon annanstans inuti sina egna skal av kött. Blir nästan aldrig rädd för andra människor, men jag kan bli mycket sorgsen av att se dem som är yngre än jag själv men så tydligt är på väg åt fanders. De som kommer att bli trasiga förr eller senare. Är möjligt att jag också är eller blir trasig men att jag lyckligt omedvetet sitter i mitt skal och stirrar ut i en värld som jag inte riktigt förstår.
