Barn i olika storlekar
Vissa dagar går efter ett tema och dagens tema blev som jag kan se det barn. Pratade om att föda barn på teve och i verkligheten. Själv är jag född och inte haft någon kontakt med förlossning efter det. Gled in på hur kvinnor behandlar den eventuellt närvarande fadern under förlossning. Visst våld verkar förekomma.
Tanken gled in på något jag tänkt på tidigare. En kvinna som är stentuff med ett trevligt utseende men som jag inte skulle vilja hålla i handen när hon krystar är Heidi Andersson. Nu vet jag att det är något som aldrig kommer att inträffa men tänk vilka krafter som släpps loss när armbryterskan från Ensamheten under smärta klämmer din hand. Mina händer ser redan massakrerade ut som det är.
När jag gick från jobbet lite tidigare hamnade jag bakom ett gäng lagerkillar som slutade för dagen. Det var mycket puttande och tagande av mössor, precis som jag själv på lågstadiet.
När man går tidigare så är samhället fyllt av barn som cyklar, skriker och skrattar. Barn, barn och ännu flera barn. När jag skulle kliva på tåget möttes jag av en mamma med barnvagn som skulle av. Hela den vagnen var full av mammor med småbarn. Där kunde jag ju inte sätta mig, var ju som att be om att få höra gråt hela vägen hem. Satte mig i en annan vagn. Där fanns visserligen en mamma med en liten tjej. Men flickan verkade lugn och lekte snällt med sin mor. HA! Där misstog jag mig. Det blev gnäll och gny i alla fall halva vägen hem. Tur att himlen var blå och solen värmde.
Tanken gled in på något jag tänkt på tidigare. En kvinna som är stentuff med ett trevligt utseende men som jag inte skulle vilja hålla i handen när hon krystar är Heidi Andersson. Nu vet jag att det är något som aldrig kommer att inträffa men tänk vilka krafter som släpps loss när armbryterskan från Ensamheten under smärta klämmer din hand. Mina händer ser redan massakrerade ut som det är.
När jag gick från jobbet lite tidigare hamnade jag bakom ett gäng lagerkillar som slutade för dagen. Det var mycket puttande och tagande av mössor, precis som jag själv på lågstadiet.
När man går tidigare så är samhället fyllt av barn som cyklar, skriker och skrattar. Barn, barn och ännu flera barn. När jag skulle kliva på tåget möttes jag av en mamma med barnvagn som skulle av. Hela den vagnen var full av mammor med småbarn. Där kunde jag ju inte sätta mig, var ju som att be om att få höra gråt hela vägen hem. Satte mig i en annan vagn. Där fanns visserligen en mamma med en liten tjej. Men flickan verkade lugn och lekte snällt med sin mor. HA! Där misstog jag mig. Det blev gnäll och gny i alla fall halva vägen hem. Tur att himlen var blå och solen värmde.
