Henrik

Vilket jävla litet kräk. Häng honom i ett långt rep, bränn honom till aska, sänk honom i den djupaste vulkan och radera ut hans namn och minne från jordens yta. Låt inte den jäveln få en syl i vädret, glöm inte offren men glöm honom. Vidrigaste...

Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand.
Men mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.

Gick upp 4 och tog som vanligt tåget ner till Ytterby men i stället för att gå till jobbet tog jag en buss ut till havet. Blåste som attan och det finns säkert bättre ställen att bada på men det var hav, vind och sol.
Gick omkring på klipporna vid Nordön utanför Marstrand och nynnade lite på en och annan Taube-visa.
Var varmare i havet än på land och jag simmade omkring och fotograferade i nästan 30 minuter.
Åt lite gurka och drack lite youghurt sedan tog jag bussen till jobbet och fördrev tiden med att skriva på ett förslag till kravlista.

En halvdagssemester före arbetet. Förbrukade lite flextid

Jag är glad och förvånad över att det finns de som läser det som jag skriver.
Jag är även glad att folk bryr sig om mig.
Vore kanske ännu gladare om ev oroliga läsare kontaktade mig direkt så jag slipper möten med min chef.

Sitter här och skrattar för att jag tycker det hela är absurt roligt samtidigt som det är lite rörande.
Det jag skriver på den här bloggen är ganska öppenhjärtigt men oftast med en glimt i ögat. Jag sover för lite och arbetar och reser för mycket.
Jag älskar att skriva och bryr mig inte så mycket om vem som kan tänkas läsa. Mitt humör är svängande och jag har ingen att direkt prata av mig med när jag kommer hem. Jag skriver i stället. Då blir det oftast så att jag kommer hem trött och hungrig efter en kanske jobbig dag. I stället för att skriva om vädret eller om den lätt galna lapparna som sitter nere vid porten (läs tidigare inlägg, handlar inte om samer) så skriver jag vad jag har på hjärtat för att sedan kunna släppa det. Kan ses som en slags terapi.

Någon godhjärtad person har läst på min blogg och på ett eller annat sätt blivit orolig. Tycker det är snällt av personen i fråga att bli det. Tyder på empati... Det tyder också på att personen inte känner mig speciellt väl. Jag skriver av mig irritation och ilska, får det ur mig. Jag skriver med min egen humor och på mitt eget sätt vilket naturligtvis kan misstolkas. Skriver så som jag skriver om det som jag skriver för att jag tycker att det är roligt att skriva på det viset.

Att någonting jag skrivit har tagit sådan skruv att det blivit ett samtal som lede till att min chef hade ett litet med mig tycker jag är roligt. Är faktiskt lite chockad över det hela. M tog inte så allvarligt på mina blogg-inlägg och det är nästan så jag börjar tro att hon fattar när jag skämtar. Var ett trevligt samtal som gudskelov snart kom bort från mitt bloggande till annat som kändes något mer nödvändigt att tala om.

Vill inte oroa någon eller göra någon ledsen, på sin höjd irritera men bara lite

Hade ett samtal med chefen om min irritation. Gav ungefär vad jag trodde det skulle ge. Inga illusioner och inga förlorade sådanna heller. Händer en massa saker på jobbet. Arbetsbeskrivningar från 70-talet ska tänkas om och möbler ska slängas. Bamban är stabil i alla fall... Jag vet att de sabbar råvarorna före de hamnar på min tallrik och att jag får betala full/överpris för både rester, kall mat och dålig mat. Undrar om man kan kräva ersättning? 2 dagar kvar tills jag förlorar ännu en PL.